Wohoo! I går fick jag brev från Försäkringskassan. Där stod att de beviljar havandeskapspenning (eller gravidpenning, som det visst heter numera). Jag hade förväntat mig att bli ifrågasatt, men icke. Måste bero på det braiga intyget från min chef. Så. Jag jobbar fram till min semester som börjar den 15 juli. Sen är jag ledig! Fantastiskt! Det är sjukt jobbigt att jobba just nu. Inte alls pga att det är tungt rent fysiskt, men däremot psykiskt. Min mage lockar fram berättelser om klienters egna graviditeter, som slutat med omhändertagna barn. Massa detaljer som man inte vill veta. Egna trasiga barndomar. Och det blir så mycket fokus på mig och min kropp. Jag känner mig... som allmänt gods. Många har svårt med gränser. Förstår inte att jag kanske inte vill berätta privata saker. Mina dagar handla mycket om att gränsa, gränsa, gränsa. Jag vill helst gömma mig i förrådet.
Så. Jag är jätteglad över att det inte är så långt kvar! Även om jag fattar att det för min ekonomi inte är jättetoppen. Men det där får väl lösa sig på nåt vis. Och jag kommer nu att kunna spara de där semesterdagarna som jag annars tänkt ta ut för Loppans inskolning på fritids och förskoleklass. Nu kan jag vara med så mycket som hon vill, utan att tänka på hur jag ska kunna vara borta från jobbet. Lovely!
Igår hade vi en heldag med hela Bullerbyn. Ibland är det helt fantastiskt att bo här, i denna kollektiva anda. Redan på morgonen kom grannbarnen insmygande och ropade BU! när jag stod med frukostdisken. Sen hängde både jag och Loppan hos grannfamiljen, och så blev vi inbjudna till födelsedagsfika (för nån vi inte kände alls och hela dennas tjocka släkt) följt av brännboll på gården med grannar och familj. Och sen blev vi bjudna på grillfest på kvällen. Vi var 14 pers. Min hyresvärld konstaterade att kollektivet växer. När vi kommit hem vid halv tio och jag skulle lägga min glada men trötta Loppa, så somnade hon medan jag hämtade godnattsagan! Det känns så fint att hon kan få vara en del utav ett större sammanhang, med barn hon gillar och vuxna som hon är helt trygg med. Flera utav dem arbetar nämligen på hennes dagis, och de andra är föräldrar eller morföräldrar till hennes kompisar. Hon har speciellt en pappa som hon busar med tokmycket, och är jätteförtjust i. Det tycker jag är så bra.
För mig som inte har nån familj i närheten så är det himla fint att bli inkluderad. Jag kan känna mig osäker på om det verkligen är OK, rädd för att tränga mig på. Men de är så inbjudande och det känns som att de verkligen vill att vi ska vara med. Så jag har bestämt mig för att bara tacka och ta emot. Jag blir nästan gråtfärdig när de ser att jag är trött och säger att jag såklart måste gå hem och vila en stund, att de tar hand om Loppan under tiden. Jag känner oftast att jag inte har utrymme att bli trött. Att det bara är att köra på, eftersom jag ju är själv. Att inte behöva vara det en stund är både skönt och ovant läskigt.
Nå. Fin dag, iallafall!
Loppan sover fortfarande. Bra, det behöver hon. Idag ska vi nämligen på utekalas på en kursgård i närheten. Dagiskompis som fyller sex år. Nu på morgonen har det ösregnat. Hoppas på att det kommer hålla uppe under kalastimmarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar