v 23 imorgon.

Nu känner jag äntligen små sparkar emellanåt. Oftast nån gång per dag. I onsdags kunde jag känna några sparkar utanpå magen, med handen. Mitt i ett personalmöte. Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på nåt annat än min mage!

Veckorna går, både snabbt och sakta samtidigt. Den här veckan har jag min Loppa, och som vanligt så säger det bara swoosh så är de veckorna slut. Vi har varit på dagisavslutning och grillfest. Min stora lilla tjej börjar snart förskoleklass. Det gör mig vemodig, och jag undrar hur och när hon blev så stor. Min fina Loppa har varit lite arg på mig de senaste dagarna. Jag har känt ett tag att hon håller på med nåt med mig just nu. Ena sekunden är hon nära, nära och vill inte att jag ska försvinna. Nästa är hon arg på mig. Igår kväll, efter en fight, så berättade jag för henne hur mycket jag älskar henne.

"Men lillebror i magen då? Du vill ju ha honom också?"

Jag tror att hon funderar mycket på vad det innebär. För vår relation, för henne. Att det kommer ett barn till. Vi pratade om att lillebror inte på nåt sätt förändrar min kärlek till henne. Att jag alltid, alltid kommer att älska henne lika mycket och att ingenting kan ändra på det.

Igår var jag på Mama Mia igen. Och igen så var min bm borta. Förra gången blev det ju inställt, men det fick jag veta när jag redan kommit fram till Söder. Den här gången fick jag iaf träffa en annan bm. Men just nu känner jag mig lite tveksam till mitt val av mvc. Hoppas på att gruppen för ensamstående ska visa sig göra det värt det. Den börjar i augusti, och det är bara två träffar.

Jag valde iaf Danderyd som BB. Trots den garanterade platsen på Huddinge så fick det bli så. Danderyd är så sjukt mycket närmare, och det underlättar ju mycket. Hoppas bara på att de har plats för mig när det blir dags. Jag fick höra hjärtljuden för första gången, och det lät finfint. Mitt järn var väldigt lågt, så dags att börja med järntabletter. Nästa bm-besök blir efter midsommar, och då börjar de mäta magen.

Jag har skickat in alla papper till Försäkringskassan. Runt den 25:e juni borde jag få svar på om de beviljar gravidpenning eller inte. Hoppas så på det.

Inser att jag behöver ta tag i att fixa lite grejjer snart. Köpa sakerna som ännu inte är inhandlade. Innan jag blir för trött och tjock. För jag är redan ganska trött och tjock!

Migrän och grönan.

I helgen har hela stora familjen varit här. Mamma, pappa, syster, systerbarn x2 och systers man. Jag och Loppan. Vi har bott på hotell i stan och haft en heldag på Grönan. Det har varit helt fantastiskt! Loppan har varit SÅ glad, kramig med alla och så tillfreds. Det var svårt att skiljas från henne i måndags. Ensamheten blev så tydlig. Efter att ha haft så mycket folk omkring 24/7 så blev jag helt själv. Tomt. Men så glad över helgen. Det var verkligen helt fantastiskt. Så kul att se de tre kusinerna som tycker så mycket om varandra.

Loppan ville inte byta hem den här veckan. Det brukar inte vara problem med det så ofta. Men oj så svårt att skiljas när hon inte vill.

I tisdags var jag på Mamma Mia för att träffa läkare ang en dum migrän som kommer oftare och oftare. Vanligtvis har jag typ ett anfall per år, och då försvinner synfältet och blir helt skevt, jag kan inte läsa eller urskilja ansikten och sen kommer en vidrig huvudvärk. Nu har det dykt upp var och varannan dag, och jag har flera ggr fått gå hem från jobbet. Anfallen är inte alls lika starka, och inte lika långvariga. Migrän med aura har jag lärt mig att det heter, och det är den form av migrän som ofta förvärras under graviditet. Den utan aura blir ofta bättre, eller försvinner. Läkaren tyckte inte att jag skulle börja med migränmedicin under graviditeten. Jag skulle i första hand undvika utlösande faktorer, såsom datorn. Och stress. Lättare sagt än gjort. Vila så fort jag märker att det är på G. Och så fick jag citodon för de gånger när jag får kraftiga attacker. Vet dock inte om jag vågar ta det, trots att det inte skulle vara nån fara vid graviditet.

Idag har jag avslutat den kurs jag gått under det senaste halvåret. De andra kommer att fortsätta arbetet med metodstöd under nästa halvår, men inte jag. För mig blev det ett avslut. Nästa halvår är jag inte där. Är stolt över att jag genomfört kursen. Det har verkligen inneburit att kliva ur min comfort zone. Att stå framför folk och leda- det är galet läskigt.

Min mage får väldigt mycket uppmärksamhet. Ibland är det trevligt, ibland är det jobbigt. Den verkar ha haft en tillväxtpeak igen- känns som att den vuxit jättemycket den senaste veckan. Och den känns. Jag tror det är ligamentssmärtor mest, men blir också svullen i ben och fötter mot kvällen, och får också lite ont i höfterna mot slutet på dagen. Och måste nästan sova en halvtimme varje dag på min rast. Men det är inte så farligt.

Nå. Dags att sova. Snart helg. Lovely!

Igår höll han på.

I magen. Jag kan inte kalla det sparkar, mer känslan av att nån vred och vände på sig därinne. Möxade, som vi säger i Norrland. Jag hade varit igång jättemycket. Promenerat i stan. Möblerat om. Klippt gräs. (Nu börjas det, har massor med gräs att klippa. Oroar mig lite för hur det ska orkas med. Delar upp i små bitar åt gången.) Ofta känner jag av honom mest då. När jag vilar efter att ha varit väldigt aktiv.

Jag har så svårt att veta hur mycket jag bör vara igång. Eftersom det är det jag vanligtvis gör- är igång. Jag vet inte vad jag ska göra annars. Jag vet som inte hur mycket jag faktiskt orkar. Om jag bara är fjompig när jag tror att jag måste vila ofta. Fast faktum är att jag inte orkar lika mycket. Igår slutade det med blodtrycksfall- fick sitta på golvet en kvart mitt i matlagningen. Antar att det betydde att jag borde ha vilat lite mer. Det är så konstigt när kroppen inte orkar. Har begränsat promenerandet på barnfria helger till max två entimmarspromenader. Annars kan jag liksom vara ute och gå hur mycket som helst, speciellt när solen och värmen börjat komma. Har också märkt av smärta i blygdbenet och ljumskarna. Googlade och lärde mig att man kan ha foglossning där också. Trodde bara att det var på ryggsidan.

Nå. Idag har jag tagit det lugnt, och vilat en timme i sängen. Nu ska jag åka in till stan och träffa Femmistjejen. Nästa vecka ser jag fram emot- mina föräldrar kommer fr Norrland på torsdag och ska skämma bort mig och Loppan lite. På lördag kommer systeryster från Örebro med sin familj och vi ska alla bo på hotell i stan och gå på Gröna Lund. Det ska bli fantastiskt roligt. En minisemester!

Fjong!

Ingen tvekan där. Jag har en liten pojke i min mage!

Jag är fortfarande omtumlad. Har knappt kunnat ta in och fatta. Han mår bra. Det är en pojke. En liten M. Jag har hela tiden varit säker på pojknamnet. Morfars namn. Tjejnamnet var jag lite osäker på.

Han låg där och pillrade och vinkade. Det är ju helt fantastiskt! Jag såg fingrarna. De små fötterna. Kamrarna i hjärtat. Att det fanns lite vatten i magsäcken- han hade druckit. Och i blåsan- han var lite kissnödig.

Det prel. datumet stämde på pricken. Den 6 oktober. Jag är alltså i v 19, som jag trodde. Snart halvvägs.

Jag har ju hela tiden känt att det är en pojke. Jag behöver ändå tid för att smälta och förhålla mig till det. Jag ska bli pojkmamma. Också. Jag är lite förvånad över att detta verkar betyda rätt mycket för mig. Jag, som gärna ser kön som nåt flytande. Nåt jag förhåller mig till dagligen, på så sätt att jag anser mig ha rätt att vara precis så mycket man och precis så mycket kvinna som jag vill. Från dag till dag. Kön är för mig en lek med roller, och jag vill inte se det som något som begränsar. En människa får innehålla alla sorter. Ändå möter vi ju olika ideal beroende på vilket biologiskt kön vi har. Det finns förväntningar. Det är svårt att komma ifrån. Det finns många mansideal och mallar som jag inte är så förtjust i.

Nå. Det behöver inte vara så stor grej. Faktum är att jag har en liten guldklimp i min mage! En liten människa som ska få leva med mig och Loppan och bli en fin person, oavsett kön. En bebis, det finns en bebis!

Ex-Fru följde med mig. Det var fint att få dela. Hon fick en tår i ögat.

Hon sa att det är lite svårt att förhålla sig till att jag förändras. Att jag är rund, bullig och kurvig, jag som oftast varit androgyn el grabbig. Och nu är jag så kvinnlig. Jag höll med om att det är ovant.

Och tänk va. Efter dessa så oroliga månader så har jag kommit såhär långt. Det vågade jag knappt hoppas på. Och det funkade! Att resorna till Danmark har gett mig detta- det är bara så ofattbart. Det gick, fanimej! Nu är jag ju inte i mål än, men jag tror att jag måste våga tro nu. Att det kanske ska hålla hela vägen. Jag tackar alla tänkbara högre makter för att livet är precis så som det är exakt just nu.

Jag fick massor av bilder med mig.

GLAD!!!

Sol och full fart.

Det blir inte mycket uppdaterat. Konstigt- jag borde som ha behov av att skriva om vad som sker. tycker jag. Mitt i denna skitstora förändring borde behovet av att ventilera vara stort. Fast tvärtom så är jag rätt introvert, och pratar mindre än nånsin om allt som rör sig i huvudet. För jag vet knappt själv vad, OM nåt rör sig därinne.

Jag mår ganska bra, och har gjort de senaste två veckorna. Magen är som en stor, hård och rund boll. Jag är jättelycklig över den, men vågar emellanåt knappt tro på den. På att den innehåller nåt. Fortfarande inga sparkar, och jag tycker fladdret är mindre förekommande nu än det var för nån vecka sen. På onsdag, i övermorgon, är det dags för RUL. Måtte det gå bra!

Mammabyxorna och mammatröjorna är allt jag bär nowadays. I allt annat ser jag bara ut som en oformlig klump. I mammakläderna ser jag fin ut. Jag känner mig fin. På ett ovant, kvinnligt sätt. En del klienter har listat ut att det finns en bebismage under koftan. För i klientkontakten bär jag fortfarande alltid nån stor, sjalig kofta. Känns liksom så privat på nåt vis. Fast snart är det alldeles för varmt att drapera sig så.

Loppan var sjuk förra veckan, och jag vabbade. Hon kräktes på natten och var hur pigg som helst på dagarna. Jag har märkt att min kropp inte alls klarar sömnlösa nätter just nu. Den reagerar med migränliknande huvudvärk direkt. Fast vi har haft det mysigt ändå. Loppan är sååå förväntansfull inför att bli storasyster. Måtte allt gå bra nu! Jag inser att det här med att Loppan sover med mig i min säng- det är nog ett problem. Hon är väldigt ägande om sin sida i min dubbelsäng, och har inga planer på att flytta till sitt rum. Och hon nöjer sig liksom inte med sin sida i sängen- hon ligger kors och tvärs och jag får i bästa fall en liten sängstump på ena sidan. Hur ska det gå med Bebis också? Och jag har inte hjärta att tvinga bort henne.

Jag får klura på den ett tag till.

Veckorna med Loppan är fyllda av barn. Det är så kul att hon har mycket kompisar, och det är ofta här de hänger. Jag gillar ju det, men undrar lite hur jag ska orka med det här tempot när jag blivit ännu större. En del kompisar är tre år, och då behöver jag vara väldigt delaktig för att det ska funka. Konflikterna mellan de små - de kan bli ganska stora. Jag behöver få till lite vila i min barnvardag också.

Nå. Jag ska lägga mig. Så att det blir onsdag och RUL snart. Jag längtar väldigt!