Jo. Efter en hemsk natt utan sömn och massor av illamående lyckades jag ta mig på darriga ben till stan. Frukostmacka på café med bästa K räddade upp situationen, illamåendet gav med sig och jag begav mig till Mamma Mia. Nervös, livrädd och förväntansfull. Och kissnödig. Det skulle jag nämligen vara- det skulle vara lättare att se på ultraljudet då.
För det var ett vanligt ultraljud, inget vul. Och det gick hur bra som helst att se. Och där fanns en liten limpa, och ett hjärta som slog. Vilken otrolig lättnad! So far so good, liksom. Vet ju att faran inte är över, eller det är den väl aldrig egentligen. Men jag vågade ändå lite snabbt tänka tankar på att det kanske kommer ett barn. Det finns nån därinne, i min mage! Det var rätt fantastiskt att få se. Blev som lite mer greppbart, vad illamåendet och de ömmande tuttarna handlar om. Jag bestämde mig för att jag fick börja läsa lite i den där Gravidförförstagången-boken som jag fick av bm.
Men jag har fortfarande svårt att släppa glädjen lös. Jag är fortfarande rädd för att om jag blir alltför glad så kommer nåt att gå fel. Jag vet att jag inte kan skydda mig från den sorg det skulle vara om det blev så illa. Jag skulle bli lika ledsen, oavsett om jag vågat vara glad innan eller inte. Men jag tänker att det får ta den tid det tar. Jag försöker sakta men säkert våga tänka lite framåt.
Imorrn går jag in i v 10. Det är 3 veckor kvar till den efterlängtade vecka 12. Det är inte så långt bort nu.
Idag har jag haft en väldigt produktiv dag. En fixar-dag. Jag har gjort såna där saker som hängt över mig, som att frosta av frysen. Så tråkigt! Och så har jag shoppat lite kläder. Jag tycker att det är skitjobbigt, och så skönt när det är gjort. Sneglade på en ny trimmer, och är så redo att dra av det här håret. Jag har lite svårt för det bara. Jag har ju fått en ganska lång svans. Känns som dumt att skala bort den, efter allt detta sparande. Men den åker snart, det vet jag. Det är bara en tidsfråga. Jag är ingen hår-tjej. Jag tycker inte om hår. Jag vill inte piffa med det. Jag vill kunna klippa det själv när det blivit för långt. Jag vill inte att det ska ta energi eller pengar. Så. Det åker snart.
Och så har jag städat och storhandlat. Jag har insett att matlagning är överkurs just nu. När jag läste i den där gravidboken så stod det just på vecka 9 tror jag- att om man har nån annan som kan sköta matlagningen så brukar det vara skönt att slippa just de här veckorna. Nu finns ju ingen annan som kan laga mat till mig, så jag får lösa det på nåt annat sätt. Jag gjorde matsedel och inköp för en gravidanpassad Loppa-vecka. Jag får kompromissa. Det blir inte bara hemlagat, men inte bara halvfabrikat heller. Rätter där man inte behöver stå vid spisen jättelänge för att få till maten. Saker som man puttar ned i en kastrull och sen får det vara där och bli klart, utan att jag behöver hantera råvaror eller mat-os alltför mycket.
När jag kom hem från storhandlingen och klädshoppingen var jag helt slut, åt lövbiff, bea och pommes med kladdkaka med grädde till efterrätt. Precis vad jag behövde tror jag, för jag blev inte ens illamående! Trots att det inte direkt var nåt lätt och lättsmält mat. Fick ett sånt sug efter kött och fett.
Det blir nog en tidig kväll ikväll. Igen. Imorrn ska jag på Femmisträff. Jag ska gå den här gången, oavsett illamående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar