Fantastiskt!

Det gick bra!!!

Förra UL, i vecka 9, var också fint. Då fanns där en liten blubb, en liten limpa. Med det där fantastiska hjärtat som slog som det skulle.

Men den här gången. Bara 4 veckor senare. Så fanns där en BEBIS, med två armar och två ben. Huvud. Och det lika fantastiska hjärtat. Och det var en livlig krabat, som snurrade runt, vred på sig, gjorde kullerbyttor. Det var mycket fart på hen.

Det var helt fantastiskt. Dels att allt såg bra ut. Med Bebis, och med cystan som försvunnit av sig själv. Precis som förra barnmorskan sa att den troligtvis skulle göra. Men dels också för att det blev som mer verkligt. Att det är ett litet pyre därinne. Inte bara en klump. Utan början till en människa. Som antagit en människoform. Som har allt, och som bara ska växa till sig.

Läkaren sa att när allt ser bra ut såhär pass långt in i graviditeten så är risken för missfall väldigt liten. Det är också fantastiskt. Underbart. Sen släpper ju inte oron ändå. Jag har svårt att släppa den. Men jag försöker. Det är det där med kontrollen. Jag vet ju inte vad som hänt därinne sen igår.Jag fattar att det är dumt att tänka så, för den ovissheten kommer jag att få leva med länge än. Jag måste hitta nåt mindre slitsamt sätt att hantera den på.

Trots oron så är jag fantastiskt glad. (fantastiskt är det mest återkommande ordet i detta inlägg!) SÅ lättad. Ni må tro att jag var nervös innan. Gråten var så nära när jag la mig på sängen bredvid ultraljudsapparaten. Så rädd för vad jag skulle få se. Att det då dyker upp en vilt plaskande och minst sagt livfull varelse på skärmen- då började jag nästan gråta iallafall, av lättnad. Dessutom återkom illamåendet med full styrka för några dagar sedan, och jag hade varit vaken sen kl 3 den natten och bara mått så jävla risigt. Illamåendet i kombination med en sprängande huvudvärk håller i sig, men nu när jag vet att den inte beror på att nåt är fel. Då blir det genast så mycket mer hanterbart. Då kan jag må såhär ett bra tag till.

Jag fick två fina bilder med mig hem. Jag tittar på dem då och då, och kan knappt fatta att nåt kan vara så bra. Och jag är SÅ tacksam!