Lördag.

Det är alltid så svårt att bestämma hur helgerna utan Loppan ska se ut. Jag har svårt att veta vad jag behöver mest. Jag har ett ganska stort behov av att vara själv, men det är ju också viktigt att hinna träffa vänner.

Men. Jag har varit så trött den senaste tiden. Och jobbet har tagit mycket energi. Så jag bestämde mig för att det fick bli en ensamhelg. Idag var jag en sväng in till stan, för att ta en promenad i soligt Stockholm, och för att köpa teaterbiljetter. Loppans grupp på dagis läser Kamomillastad, och en annan förälder tipsade mig om att den spelas på Maxim just nu. Så vi ska gå nästa lördag. Det var rätt dyrt, men jag tror att Loppan kommer att uppskatta det. Och jag med.

När jag kom hem var jag helt galet trött. Så att det kändes som feber i benen. Jag gick och nlade mig, och var helt utslagen i tre timmar. Om jag kan somna på dagen, då är jag bra trött. Sen har jag fixat lite härhemma.

Igår fikade jag med Ex-Fru. Jag tänker så mycket nu på hur allt blev. Hur det kanske hade kunnat vara. Jag har så svårt att släppa. Och känner skuld. Saknar allt det vi hade- det som var bra. Och undrar om jag någonsin kommer hitta det igen. Jag känner mig ofta ensam.

Men magen. Den gör mig glad. Ex-Fru sa igår när jag kom- Oj, nu ser du verkligen gravid ut! Det börjar bli svårt att dölja nu. Jag satsar på att hålla det hemligt i två veckor till. Till efter ultraljudet, så att jag hunnit se en gång till hur allt ser ut. Vi får se om det går. Vill helst inte att klienter ska få veta innan jag hunnit prata med min chef.

Pratade med mamma idag om pappadagarna. Hon ska komma ner och vara hemma med mig de första två veckorna. Glad för det. Det är synd att hon inte har körkort, eftersom man inte tar sig nånstans utan bil härute. Men det får vi lösa.

Jag tänke rmer och mer framåt. Det går som inte att låta bli. Det är spännande och roligt. Och lite läskigt.

Jag går in i vecka 12 imorrn.