På tåget...

... på väg hem från Mamma Mia. Jag kan inte åka tåg just nu. Paniktuggar tuggummi och dricker vatten för att hålla kräket borta. Cellprov och samtal om mammas blodpropp när hon var 30 drygt. Läkaren tyckte inte att vi behövde utreda om jag löper risk att drabbas under grav när risken är förhöjd. Blodpropp är d sista jag oroar mig för. Det finns ju så många andra orosmoment som är way läskigare. Så jag tycker inte heller vi behöver utreda. Cellprov var otäckt. Vill inte att nån petar runt därinne. Men skulle inte vara nån risk för knodden. I övrigt är jag så sjukt trött. Och illamående. Mår rätt kasst rent fysiskt faktisk. Men magen växer. Det gör mig sjukt glad. Måtte d gå vägen! Är som omöjligt att inte börja tänka framåt. Glädjas. Känns läskigt pch overkligt och samtidigt jävligt verkligt med alla fysiska symptom. Jag är rädd och glad. Emellanåt helt knäckt av trötthet och iölamående. Förväntansfull. Pirrig. Ivrig. Det är väldigt mycket, liksom