avslutar en tung vecka. Och fastän det såklart är synd om Loppan som kräkts inatt och som är utslagen av hög feber, så är det ändå på nåt sätt mysigt att få vara hemma med henne och bara tänka på henne.
För jag har svårt att orka just nu. Energipotten är inte så stor, och när den tagit slut- oftast runt tretiden- så är det fan så svårt att få till resten. Nå. Jag klagar inte egentligen, jag bara smågnäller lite. För trots att det såklart är värt allt miljarder gånger om, så tror jag att man behöver få pysa lite ibland. Läste att de här veckorna ofta är de veckor man krisar mest. Så känns det också. Och tröttheten peakar helt klart. Och samtidigt har det varit så mycket på jobbet, och jag är liksom inte riktigt där. Jag har så mycket annat i huvudet. Och hjärtat. Det krävs mer närvaro av mig än jag kan ge. Försöker sänka mina krav och låta det vara som det är.
Sen ringde barnmorskan i torsdags, och sa att en läkare ville kolla upp cystan. Jag fick en tid på skärtorsdag. Det oroar mig, att det kan vara nåt jobbigt. Jag vet att det är jättevanligt, men jag vet ju inte vad just det här är för nån cysta. Nojjar över att jag antagligen varit sämst i världen på att kolla upp mig regelbundet, och är rädd att det ska komma surt efter. Men jag är också lite glad över att få ett till ultraljud. Då kommer jag att ha passerat v 12 gott och väl, och att få se limpan då skulle vara jättespännande.
Så. Mitt mående just nu är lite djupa dalar emellanåt, höga berg andra dagar. Lite hormonellt sådär. Väldigt tröttigt. Och illamåendet mer eller mindre konstant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar