att vara sjuklig. Jag har ju varit småkrasslig i nästan en vecka, men trodde inte att det skulle bryta ut. Så igår efter ridlekis blev jag toksnuvig. Allergi-attack trodde jag, eftersom jag kan vara känslig mot pälsdjur och damm. Imorse var jag dock minst lika snuvig, och så toksvettades jag ena sekunden och frös nästa.
Jag försökte sjukskriva mig, men det gick inte så bra. Alla andra på mitt jobb var nämligen också sjuka!
Jag blev tvungen att åka till jobbet och öppna verksamheten, sen kunde jag åka hem igen vid elva. Jag blir skitnojjig över att ha feber och behöva ta febernedsättande. Vet att man får ta tabletter med paracetamol, och att man bör göra det istället för attt ha en förhöjd kroppstemeparatur. Tog imorse, och har inte haft feber sen dess. Kollar temp regelbundet och tar bara tablett om det är över min normala nivå.
Jag har haft en jättehärlig vecka med Loppan. Hon är underbar, min lilla tjej. Jag lider nu av världens separationsångest. Hon har varit så go, kramig och mysig. Extra mycket så, liksom. Det känns som att hon behöver så mycket just nu. Så mycket närhet, påfyllnad och bekräftelse. Bli sedd, förstådd, pratad med och lyssnad på. Och vägledning. Det känns som nåt som kommer mer och mer. Situationer med kompisar, andra barn. Som hon berättar om och som vi kan diskutera. Hon börjar bli så stor. Och hon är en känslig tjej. Jag hoppas att hon och vi kan ta hand om den där fina men också sårbara känsligheten. Jag känner igen mig i den.
Vi har pratat en del om fröet i magen. Jag har försökt hålla tillbaka, jag har betonat att vi ska få veta nästa vecka om det växer därinne. Jag vet inte om det är rätt sätt. Det gick ju inte att dölja längre. Hon ser ju magen. Och jag vågar inte bara bestämma mig för att nu kommer det här gå bra och bara kasta oss ut. Fast för Loppan väcks ju förväntningarna ändå såklart. Hon är jättepepp. Vi pratade om att bli storasyster. Jag sa att om det blir en bebis, då kommer den bebisen att ha världens tur som får Loppan till storasyster. För att Loppan är världens finaste och kommer bli en toppenstorasyster. Hon blev lite generad, men jag såg hur hon myste och blev jätteglad. Fina Loppan.
Jag tänker också en del på hur det skulle bli för Loppan att dela mig med nån. Loppan var tre när jag och Ex-Fru separerade. I snart tre år nu har det bara varit Loppan och jag de veckor hon bott hos mig. Ex-Fru får hon ju dela med sin storebror, och det är ofta tufft för henne att inte få Ex-Frus odelade uppmärksamhet. Jättenyttigt också, men kämpigt emellanåt. Jag tror att hon tyckt att det varit rätt skönt att få vara helt i centrum hos mig. I helgen hade vi Loppans 4-åriga kompis hos oss i några timmar. Och det var så mycket konflikter just runt att jag skulle hjälpa bara Loppan, eller jag skulle åtminstone hjälpa Loppan först. Och längst tid. Med allt. Tyckte Loppan. Det blev mycket konflikthantering.
Jag försöker tänka att det kommer att lösa sig det där. Jag fattar att det skulle kunna bli rätt mycket att deala med under en period, men jag får nog ta det då. En förberedelse som vore bra att få till vore dock att få Loppan att sova i sin egen säng. En familjesäng med en mamma, en sexåring och en nyföding skulle kunna innebära att ingen sover nånting. Jag klurar vidare på den.
Känner mig också mer och mer nöjd med valet av Mamma Mia som mvc. Jag är nämligen skitblödig just nu inför par. Att sitta i en föräldragrupp med mest par skulle vara alltför tufft. Tänk att det var jag inte alls förberedd på. Jag trodde att jag var helt cool med att göra detta själv. Men nånstans så önskar jag mig en partner som vill dela vardag och familj. Och hoppas på att det ska dyka upp en sån nångång. Jag ångrar inte alls mitt val att göra detta själv, jag var bara oförberedd på alla känslor det skulle väcka. Känslor som jag inte ens visste om att jag hade. Eller iallafall inte hur starka de var. Så en föräldragrupp med ensamstående mödrar blir nog jättebra.
Jag är jättenervös och spänd inför ultraljudet på torsdag. Nu finns det som inget före torsdag. Det måste bara bli torsdag nu helt enkelt.
Nu blir jag iaf hemma några dagar. Det ska bli skönt, trots denna enerverande snuva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar