Bättre!



Det här har varit en dag av cravings och illamående. Jag hoppas att det är så att det lilla fröet försöker visa mig att det är kvar. Jag väljer att tänka så iallafall.

För fram tills nu har jag inte känt några konstiga mat-sug, inte på det här sättet. Och inget illamående heller. Så pang bara. Kom det. Eller så framkallar jag det själv, för att övertyga mig om att jag fortfarande är gravid. Fast det kommer jag ju inte att få veta, så jag väljer som sagt att tro att det handlar om att jag är fortsatt gravid på ett friskt sätt. Jag har funderat på om det var så att fröet satte fast sig lite djupare, att det var nån sån blödning? Om fröet brukar sätta sig fast lite till? Eftersom det kom så många symptom efter det där blodet.

Hursom. Inget kaffe fick jag i mig på hela förmiddagen. Efter tandläkaren åkte jag till Ex-Fru för att dricka kaffe och äta allahjärtansdag-choklad. Men det gick inte då heller. Kaffe får mig att vilja kräkas. Jag kan tänka mig att en latte på café kanske skulle funka. Måste prova det.

Efter fikat blev jag dödligt sugen på sushi. Jag bestämde mig för att göra egen vegetarisk. Det var riktigt gott. Jag köpte också hem ett gäng Bon Aqua med päronsmak. För det är det enda jag vill dricka. Ikväll blir det smoothie med mango och banan. Och så blev jag toksugen på räkor med het mangosalsa, ägg, avocado och baguette. Så det ska jag äta imorrn.

Jag vill som ha fräscha grejjer just nu. Idag iallafall. Men visst är det konstigt? Att bara poff bli jättesugen på en massa grejer, och illamående om jag tänker på tillexempel köttbullar och potatismos? Skitkonstigt.

Fast som ni märker så är jag på bättre humör. Det har inte kommit minsta lilla blod, jag har inte ont. Vågar hoppas lite på att det kanske inte var nåt farligt. Eller har iallafall motiverat mig till att tänka så, för att det ska bli uthärdligt.

Imorrn ska jag jobba. Ingen idé att sitta här och ha för mycket tid till att grubbla. Men tror dte var nyttigt med en liten paus.

Innan jag åkte till tandläkaren var jag så nära att sätta mig på en buss till Norrland. Jag bara kände att jag måste bort. Att vara hemma hela helgen, ensam, och nojja och grubbla kändes oöverstigligt. Och det HADE varit jätteskönt att åka upp. Bli ompysslad och inte behöva göra nånting. Jag insåg dock att jag aldrig skulle hinna med den där bussen. Och tåget är så väldigt dyrt om man bokar såhär sent. Jag hade till och med packat en väska, men beslöt mig så för att inte åka. Fast jag ska försöka få till en tripp uppåt snart.

Just nu tycker jag att det är tufft att vara ensam. Även om jag kan träffa vänner och umgås, så är jag ju ändå ensam när jag kommer hem. Ensam i det här. Med allt praktiskt som ska fixas. Med oron, tankarna, glädjen. Jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka att det var så jobbigt. Jag har ju gjort det här tillsammans också, förra gången. Det är inte så lätt det heller. Fast just det där med att kunna dela- det var nåt bra med att vara två. Jag saknar att vara två. Jag känner mig emellanåt väldigt ensam.

Nå. En OK dag, fantastiskt mycket bättre än gårdagen. Hoppas att det fortsätter såhär.