Började med ångest över en tand som jag tror gör lite ont. Därefter följde googlande av graviditet och tandläkare, och det verkar ju som att det är lugnt. Bara man är tydlig med att man är gravid, så att de kan anpassa undersökning och åtgärder utefter det. Tänder ÄR ångest, rakt av. Klokt nog har jag skaffat en tandvårdsförsäkring. Glad för det.
Igår kväll blev jag jättelåg. Mest för att jag kände mig så himla ensam. Ibland är det tungt att leva själv, tycker jag. Sen fick jag mess från en av mina finaste kompisar- att vi ska gå på museum med Loppan nästa helg. Och så tänkte jag på att jag ska träffa bästa Madde idag för en långfika i stan. Och så kom jag på att jag ju inte är ensam. Fast det är ju inte samma sak, såklart. Men inte mindre viktigt för det. Jag saknar dock att ha en gemensam planering med nån. En gemensam framtid. Nån som finns där när jag kommer hem. Att dela med, vara trygg med. För det där är svårt. Jag är extremt kräsen när det gäller människor. Att hitta nån som det klaffar med, och nån i vars sällskap jag kan vara helt avslappnad och prestationslös- det är trixigt. När det händer så är det underbart. Det gäller nog inte bara mig, så är det nog för de flesta.
Det är bara 3 veckor och 4 dagar kvar tills jag ska till Mama Mia. Emellanåt oroar jag mig mycket över att nåt skulle vara galet. Jag vet ju att kroppen inte alltid säger till på en gång. Jag låter inte oron ta över, och jag lyckas hyffsat med att inte ha för mkt fokus på magen. Tiden ska bara gå nu, bara gå. Jag ska försöka fylla dagarna med så mycket bra grejer som det går, så att det går fort. Imorrn går jag in i v 6, kollade jag precis. Försöker att inte ha sån koll på det där heller. Det är bara den 27 februari som gäller. Om det finns några hjärtslag där då eller inte. Så får jag ta det därifrån.
Nu mat. Och film. Sen stan. Vacker dag att åka till stan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar