Nu får det vara nog med oro. Så. Jag vet inte hur fröet mår. Det kommer jag inte att veta än på ett tag, om inget händer och det hoppas jag ju att det inte gör.
Om jag inte känner nåt på riktigt oroväckande så får jag anta att det är bra. Annars blir det outhärdligt. Och jag får igen bestämma mig för att om nåt händer så beror det inte på mig. Inte på att jag har stressat, inte på att jag har kånkat runt på Loppan. Livet måste gå att leva, och om fröet inte håller för det så var det nog nåt fel.
Jag får bestämma mig för det.
Annars blir oron över att JAG gjort nåt fel, att det är mitt fel. Alldeles för stor.
Så. Måndag. Och idag kommer Loppan! Jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar