Vilken skitdag.

Imorse var det blod på papperet. Lite, gammalt. Brunt.

Ursäkta detaljerna.

Jag blev såklart sjukt orolig. Det var inte mycket, det slutade nästan helt inom nån timme. Det har spänt lite i magen. Jag har blött lite näsblod också de senaste dagarna. Det gör jag vanligtvis inte, så nånstans tänker jag att det nog är sköra slemhinnor, att det gått sönder lite nånstans under natten som sen kom ut som gammalt blod på morgonen.

Det kan ju vara ingenting. Det kan vara en jättevanlig och helt ofarlig pytteblödning. Det är ju bara det att sist så var det ju inte det. Då var det ju worst case scenario. Det går inte att undvika flashbacks till det som hände då. Och jag önskar att det inte spände och drog i magen. Det gör inte ont, men nåt känns annorlunda.

Jag var tvungen att åka till jobbet, eftersom jag skulle hålla i ett till metodstödstillfälle. Vid lunch gick jag hem. Jag sa att jag var förkyld, vilket jag också är. Fast bara pyttelite.

Avbokade tandläkartiden i e.m och har suttit i soffan sen jag kom hem, och kollat på film. Alien. På finska t ex. Världens ångest. Jag orkar inte gå igenom det där en gång till. Det går bara inte. Snällasnälla, måtte det inte vara nåt farligt!

Om det blir nåt mer så tänker jag åka in och kolla. Om inget mer hände, och det hoppas jag innerligt att det inte gör, så avvaktar jag till nästnästa vecka när det är inskrivningssamtal. Och hör vad barnmorskan säger om det här. Och hoppas på ett tidigt VUL ganska snart.

Jag tänker vara hemma resten av veckan. Det har varit så stressigt de senaste veckorna. Jag tror att jag behöver ta det lite lugnt. Nu vill jag bara lägga mig och sova, så att det här dagen tar slut.