Jag var jättenervös, av nån anledning. Men hon var jättegullig. Och det var så fantastiskt skönt att få träffa nån och prata om DET HÄR. Jag har nog känt det som att jag svävat runt som en liten halvgravid ensam bubbla. Det har inte känts på riktigt. Inget sammanhang, ingen struktur. Bara att få ett direktnummer, en mailadress. Dit jag kan höra av mig närhelst jag funderar på nåt eller är orolig. Fantastiskt!
Och det bästabästa av allt: jag fick en tid för tidigt ultraljud redan på fredag. Herregud så bra! Bättre än jag vågat hoppas på. Och om två veckor ska jag dit och träffa en läkare. Min mamma har haft en stroke, och då är det tydligen bra att kolla upp om jag har anlag för det. Risken är tydligen större för det när man är gravid. Och så cellprov. Som jag har varit sämst i världen på att se till att göra regelbundet. Så det är väl bra att det blir gjort.
Och sen veckan därpå tillbaka igen för att träffa barnmorskan.
Jag har nåt att hålla mig i, känns det som. Nu gäller det bara att vul på fredag går bra. Åh, jag hoppas! Är jätterädd och samtidigt förväntansfull. Nu skulle det ju kännas ännu jävligare om nåt var fel, det känns ju nästan som att jag påbörjat resan på riktigt. Läskigt. Jag är rädd för att tro på det här, rädd för att börja hoppas. Livrädd. När jag berättade för barnmorskan om missfallet så kom jag så väl ihåg exakt hur jävligt det var. Jag hoppas så att jag aldrig behöver uppleva det igen. Måtte det inte bli så igen!
Sen måste jag fundera på om jag vill gå i hbtq-gruppen eller i ensamstående-mödrargruppen. Har alltid varit säker på att jag ska gå i hbtq-gruppen. Nu blev jag dock lite fundersam. Det är tydligen många konstellationer med två eller fler. Hon sa att det brukar vara mycket folk på de träffarna, eftersom det är familjebildningar med varierande antal medlemmar. Det skulle kunna bli jobbigt. Det skulle kunna kännas väldigt ensamt då, att vara själv. Sist, med Loppan, var ju vi tre som var involverade i Projekt Bebis. Främst jag och Ex-Fru, men också Loppans biologiska pappa. Det skulle kunna bli jobbigt tror jag. Samtidigt identifierar jag mig så med hbtq. Och jag har lite svårt att helt känna igen mig i straighta, ensamstående tjejers situationer. Resan har ofta sett lite olika ut. Tankarna om att inte ha nån pappa likaså. Hur man tänkt kring familjebildning. Och jag är ju också redan en del av en regnbågsfamilj, som nu blir ännu mer spretig. Jag skulle vilja lära känna andra spretiga regnbågar.
Jag får klura på den.
Det har ju varit en fantastisk, solig dag. Jag hade tagit ledigt hela dagen. Efter Mamma Mia promenerade jag på Söder, käkade lunch på café. Åkte hemåt, handlade kladdkaka, mötte upp Ex-Fru och Loppan och gick ned till isen. Loppan åkte skridskor och vi fikade kladdkaka, varm choklad och festis i solen. När Ex-Fru och Loppan åkte hem tog jag en promenad själv på isen. Jag ÄLSKAR känslan av att våren är på G. Vårkänslor i varenda cell. Och jag får en sån lust att vara förälskad. Jag tinar upp. Jag får lust till förändring. Det blir liv, liksom.
Dagens cravings: kladdkaka med grädde. Jag var tvungen att ha. Sen: spaghetti med chilistark tomatsås. Att nåt så enkelt kan vara så jävla gott. Lika avskyvärt äckliga som många maträtter ter sig just nu- lika fantastiskt gott är det när jag lyckas komma på exakt det som jag är sugen på.
Nu ska jag läsa vidare i min jättespännande bok. Jag borde göra nåt nyttigt, men jag vill faktiskt inte. Det finns fler dagar man kan vara nyttig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar