... tills planet går. Jag är skitnervös. För allt det praktiska. Måtte min halvkrassliga bil hålla till Arlanda. (Och helst tillbaka, för Frus skull. Måtte Loppan vara på gott humör så att lämning går snabbt och smidigt. (Fast har man ens tänkt den tanken så brukar d gå åt skogen och strumporna brukar då vara extra knöliga, eller kläderna fel, eller så blir hästsvansen sned.) Måtte det inte vara köer, måtte jag hinna med flyget, biljetterna vara rätt, körkortet med. Måtte jag hinna ringa Stork innan flyget lyfter (har både mailat och lämnat meddelande på telefonsvararen), måtte jag hitta dit smidigt, få en bra tid utan stress från flygplatsen men inte för sen ändå, etcetcetc.
Puh. Måtte den här dagen snart vara över, så att jag sitter tillbaka här i soffan och har gjort det, med hopp i magen.
Men jag är så glad, att äl kom. Även om det inte blir nåt så kom den. Så funkar iaf det som det ska. Blev orolig över ifall jag tolkat de där billiga testerna fel, om jag aldrig haft nån äl fast jag trott det. Men det har jag! Så om det här försöket inte funkar- på´t igen. Efter ett besök hos banken. :oS
Jag är alltid nojjig och nervös när jag ska resa, och det här är ju inte vilken resa som helst så jag nojjar i kvadrat. Försöker låta bli, tänker att det inte är bra för chanserna. Men det är svårt. Fast det är ett i grunden positivt och förväntansfull nojjande! :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar