Fredag!

 

 

 

Stämningsfullt i huset. Igår åkte ljusstakarna fram. Jag älskar. Och ljuset behövs verkligen härute i mitt trolska mörker. Nyss kapade de vår fantastiska allé, med uråldriga träd. De var ihåliga och rasriskfarliga, men ack så vackra. Nu håller de på att göra en skeppsättning utav stammarna, på åkern precis utanför mig.

 

Magiskt i mörkret.

 

 

Det är fredag! Halleluja! Ex-Fru kom på fika efter jobbet. Fint att få pratas på två. Egentligen skulle vi ha försökt frakta iväg den gamla soffan. Hur vi någonsin fick in den är ett mysterium. Den är väldigt stor och klumpig, och dörröppningen fasligt smal och nätt. Vi beslöt oss för att skjuta upp den stora uppgiften och drack en extra kopp kaffe istället. Sen tog jag mig en promenad i det kolsvarta, och sen bakade jag bröd. Snart blir det film, choklad och nybakt bröd.

 

 

Imorrn ska jag fika med en Femmistjej som jag aldrig träffat förut. Spännande! På söndag blir det lussebak med Ex-Fru och Loppa, och sen ridning.

 

 

Jag pratade med min käre far för en stund sedan. Han jobbar på ett sågverk i Norrland. Skift. Många nätter i 30 graders kyla har det blivit. Han fyller snart 60. Nu hade han blivit illamående och yrslig och blivit tvungen att sjukskriva sig ett par dagar. Han stannar inte hemma från jobbet om han inte är halvdöd. På apoteket hade de sagt att det lät som att det var stressrelaterat. No shit! Gör mig lite orolig. Hursom så berättade jag att jag sökt några lägenheter inne i Förorten. Pappa tyckte att det var en bra idé. Hur vackert det än är härute, och trots den trygghet som det är att det finns folk runtomkring som man kan prata lite med, få hjälp av, som Loppan kan hänga med. Ett stort plus när man lever själv och familjen finns långt borta. Så känner jag ändå mer och mer att det gör mig isolerad. Det blir krångligt att ta sig nånstans. Och ibland blir det därför inte av. Jag är så sjukt beroende av bilen. Och känner starkare för varje dag att jag ingen bil vill ha, på grund av kostnaden och krånglet. Även om den visst är bra att ha ibland, så är det inte värt det. Och om man tänker att det kanske kommer en liten nångång så vore det skönt att kunna promenera till en affär, öppna förskolan, stationen. Och Loppan börjar snart 6-års. Det vore bra att finnas närmare skolan. Så. Jag spanar lite. Nu är ju köerna som de är, även härute i Förorten Långt Från Stan. Trots lång kötid så kan det dröja. Men jag kollar iallafall. Och har väl bestämt mig att det är så det måste bli.

 

 

Nu film. Fredag är helt klart den bästa dagen på veckan!