Har det varit.
I fredags efter jobbet åkte jag in till stan utan plan. Ville bara inte åka hem. Hade sån tur att finaste K också fanns i stan och ville fika. En pratstund på Söder blev det. Välgörande för min lite melankoliskt smådeppiga själ. På lördagsmorgonen tog jag mig en långpromenad och gled in till Ex-Fru och Loppan för en kaffe och lite spel. Och sen på e.m en långdejt följt av middag med Madde plus son på Andys lekland i Sickla. Ovant att vara på ett lekland utan Loppan!
Idag måste jag verkligen fixa lite härhemma. Har haft noll ork eller motivation till städning den här veckan. Och så ska jag laga lite storkok, så att vi får nån mat i veckan. Vid lunchtid är det ridlekis igen. Jag hänger med och leder, Ex-Fru är publik på läktaren.
Inte så mycket ensamtid, inte så mycket känna-efter-tid. Med flit. Jag behövde bara göra, vara bland folk och inte grotta in mig. Den här helgen var det så. Jag känner mig låg. Grubblar på så mycket, på så många plan samtidigt. Jag skulle behöva ändra på saker. Det finns delar av tillvaron som jag känner mig missnöjd med. Men jag lyckas inte riktigt prioritera, och vet inte var eller hur jag ska gå tillväga. Eller så är det bara frustrationen över den här väntan som sprider ut sig över andra områden. Fast det känns som att det visst är en del saker som absolut borde/ behöver förändras. Men. Det är nog egentligen inte läge exakt just nu. Jag måste hitta energi till att låta en del saker vara som de är ett tag till. Börjar jag rodda i allt samtidigt så förstör jag kanske nåt, och tappar bort det som är prio ett.
Virrigt, jag vet. För det ÄR lite virrigt.
Jag skulle önska mig lite semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar