att hinna hem och fika, innan dagishämtning. Att inte behöva ramla in på dagis med andan i halsen, med jobbdagen fortfarande närvarande i kroppen. I sista stund. Hoppas på att hon inte är sist kvar. Varför det nu är så hemskt- egentligen tror jag att det är rätt mysigt att få ensamtid med fröken. Men ändå.
När Loppan själv bett om att få vara kvar en stund efter mellis, för att hinna leka lite till. Då känns det så total ostressat med den där fikan. Kaffet och mackan. Annars är jag så glad att kunna hämta tidigt på fredagar och tar mig aldrig egentid och hämtar senare.
Jag vill inte jobba heltid. Jag tänker inte jobba heltid framöver. Oavsett hur det går med barnplanerna så tror jag inte att jag pallar 40 timmar i veckan. Jag går ofta på den där gränsen. Där det nästan inte går, men på nåt sätt går ändå. Och när det inte går längre så byter jag jobb och får en energiskjuts som räcker ett tag. Tills jag har slut på ork och känner att jag måste byta jobb igen. Men det sliter väldigt, och påverkar resten av livet. Och jag känner mer och mer att det inte är värt det. Jag önskar att jag kunde dra ned på de fasta kostnaderna för att kunna klara mig på 75%. Få mer tid till det egna livet. Orka vara jag lite mer. Flytta till en tvåa, sälja bilen. Till exempel.
Det är helg. Jag funderar på om vi ska simma imorrn, eller om vi skulle ta oss en tur till Junibacken. Det var länge sen, och Loppan älskar. Vi har inte spenderat en krona mer än nödvändigt den här månaden, så vi kanske ska unna oss det!
Mot dagis, och fredagsmyset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar