Idag har jag växlat mellan alla humör. Ena stunden var allt bara så förtvivlat hopplöst, på alla plan. Ingen mening att försöka göra nåt åt nåt, för det var ändå bara skit. Och sen blev det fint och bra. Värdefullt och betydelsefullt, och hopp om framtiden.
Jag hinner inte med.
Som konstant PMS.
Igår var iaf en bra dag. Först lunch med trevlig Femmistjej. Alltid lite (mycket) nervöst sånt där- träffa nån som man inte känner alls. Men det blev väldigt trevligt. och så givande att prata med nån som gör samma resa. Sen såg jag att det var gratis inträde på Magasin 3, så då tog jag mig en sväng dit. Också väldigt nice. Utställningar av alla slag, bra såväl som mindre bra, får alltid min värld att kännas lite större. Lite mer luft att andas, lite nya tankar och nån slags känsla av att inte vara ensam.
Idag har vi bakat lussekatter. Loppans blev störst, smörigast, sockrigast och snyggast! Med en sån där halvkilos lussekatt i magen red hon sedan- barbacka. Min modiga tjej! Fem bast, och första terminen på ridlekis vågade hon sig på att trava barbacka på en STOR häst! Ex-Fru som tittade på från läktaren tyckte att det var helt galet att vi lät Loppan göra nåt sånt. Men hon satt som gjuten på hästryggen. Det var två nya småtjejer med, de var nog ännu mindre än Loppan och det var deras första gång. Så Loppan var så stolt över att få visa och berätta hur man skulle göra. Hon kände sig jättestor! Och som vanligt så mår jag så sjukt bra av att få hänga i stallet. På sikt så måste jag plocka upp mitt gamla ridintresse och göra nåt utav det.
Nu har jag bakat en till sats bröd, samtidigt som jag betalade räkningar och surfade. Dålig idé- de blev väldigt välgräddade. Läs svarta.
Jag har räknat på hur dyrt det skulle bli att gå ned till 80%. Jag skulle förlora ungefär 4000 spänn i månaden. Det är väldigt mycket det. Utan bil och med mindre lägenhet så skulle det dock gå. Jag vill inte att all min energi ska gå till jobbet. Det tar för mycket av mig just nu, och det håller inte på sikt. Jag vill inte att livet ska se ut så. Ska ändå försöka härda ut ett tag till. För att ha råd med försöken. Och för att hinna skapa en billigare vardag.
Klockan är halv åtta. Jag skulle kunna somna. Lussekatt och kaffe kanske kan hjälpa. Koffeinfritt, eftersom det är dags att verkligen bestämma mig för att dra ned på koffeinintaget igen. Jag tappade som motivationen ett tag där, och kaffekonsumtionen steg drastiskt igen. Nu tillbaka till två koppar om dagen. Alla såna här små grejer gör att inseminationsplanen är ständigt närvarande. Jag blir påmind, hela tiden. På gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar