...

Vad kan man säga om den här dagen?

Jag blev så överjävligt ledsen. Jag trodde att jag var förberedd. Det var jag inte.

Jag har gråtit massor. Jag har samtidigt helt desperat försökt komma på en plan. Det gick inte. Jag har med en klump i magen kollat mitt konto, och sen har jag gråtit lite till. Sen var jag ju ändå tvungen att ta mig till apoteket för att köpa åksjuketabletter. När jag kom hem så rök det från hjulhuset och hela bilen luktade bränt, både ute och inne. Därefter har jag bara suttit i soffan och kollat på film. Druckit jättemycket kaffe och käkat mackor.

Vilken jävla skitdag.

Men. Nånstans så är det väl bra. Att må sådär skit så att det knappt gå att må värre. (Det gör det naturligtvis, men vi säger så ändå.) För då blir man ju tvungen att hitta kraft nånstans. Hopp någonstans. Lita på att saker blir OK ändå. Förr eller senare.

Jag är fortfarande jätteledsen. Har gråten i halsen. Jag vet inte hur jag ska ha råd med det här. Jag vet inte hur jag ska kunna åka ens nästa gång. Men jag ska åka. Jag ska åka en gång till. Därefter får jag nog lov att ta en paus. Kanske är det bra för mitt mående med ett brejk, få lite distans och lugn. Fundera över hur jag ska göra. Fast mest handlar det om pengar.

Jag tänker igen att det kanske inte kommer att gå. Att det kanske inte kommer att bli nåt barn. Jag kan inte förhålla mig till den tanken.

Jag tänker också på att det kanske kommer att bli lagligt med insemination för ensamstående i Sverige. Ganska snart. Ett datum jag läst som kanske rimligt är januari 2014. Det var flera månader sedan nu, och jag har ingen aning om hur det går med den där utredningen. Sånt där kan ju lätt dra ut på tiden. 2014 fyller jag 34. Det är inte helt kört för mig än då. Ska jag göra ett försök till nu på en gång, sen ett försök när de eventuella skattepengarna kommer- och så kanske fortfarande ha kvar nog för att kunna följa med resten av min familj på den utlandsresa de planerar i höst? Och sen vänta, och se vad som händer med den där utredningen? Inte åka till Danmark mer. Tänka att barn ligger lite i framtiden? Satsa på att sälja min lilla bostadsrätt som jag hyr ut, flytta från min lantisbostad för att kunna köpa en egen, lite större lya mer centralt? Kanske byta jobb- nåt jag borde gjort för ganska länge sen.

Jag måste prova en gång till nu. Men sen får det nog bli en paus. Det finns grejer i resten av livet som också behöver tas hand om. Och det finns tyvärr inte nog med pengar för att ta hand om allt samtidigt. Fan alltså. Jag försöker att inte låta pengar ta alltför mycket utav min energi. Men just nu cirkulerar allt runt just det. Usch, vad jag ogillar.

Mina händer luktar fortfarande bränt från bilen. Min granne kom ut när jag stod och tittade på det rykande eländet. Han trodde att han visste vad det var, och sa att han nog kunde fixa det åt mig. Ibland. Så har jag ju lite tur också.