Inget plus och ingen mens.

Näpp. Inget plus imorse heller. Men fortsatt ömma bröst och spänningar i magen.

Jag vet inte vad jag ska tänka om det. Men känner mig ändå lugnare i att ett resultat väl kommer förr eller senare. Nå. Lugn är väl att ta i. Men inte sådär överjävligt ångestladdad som vid minuset i förrgår.

Jag har två idéer om hur det kan vara.

Scenario ett:

Det var superspermier som mötte ett superägg i en superfertil miljö. Ägget släppte ett bra tag efter att spermierna sprutats in, men de lyckades överleva tills ägget kom, och befruktningen skedde mycket senare än tänkt. Det är isfall inte dag 15 nu, utan nån eller några dagar färre. Eller/och så fäste ägget senare än förra gången. Vid första inseminationen ville jag dubbelkolla, och frågade om befruktning måste ske inom 24 timmar. Och att efter samma klockslag dagen efter så har det antingen skett eller så har det inte gjort det. Barnmorskan sa nej, de lever MINST 24 timmar, men kan leva ett bra tag till med rätt förutsättningar. Hur länge vet jag inte, och det verkar svårt att googla sig fram till nåt sånt svar. Det finns väl inget exakt sådant.

Men. Jag inseminerades kl 14 på lördag den 15:e. 15 dagar sedan idag. Säg att fröet klarade sig i två dygn, och stötte på ägget på måndagen. Att jag lika gärna kunde ha inseminerats då. Då skulle det ha kunnat vara dag 13 idag. På måndagen hade jag den där kolsyrekänslan i magen. Det minns jag mycket väl, eftersom jag satt på läskig kurs och var skitnervös och inte hade det minsta fokus på magen. Men kände det ändå, bubblet. Genom nervositeten.

Jag griper lite efter halmstrån här, som ni märker?!

Scenario två:

Det har varit nåt på G, men det blev ett prekliniskt missfall. Fast borde man inte blöda då? Kan man få ett pre-kliniskt MA? Om brösten ömmar så tänker jag mig att det borde ha hunnit fästa?

Äh, jag vet inte. Men hursom är senario två att det var nåt på G men sen blev det inget mer.

För nåt på G måste det ha varit. Om jag inte är skengravid. Och det kan man ju tydligen också vara, så det kanske är ett scenario tre?

Jag blir galen av att tänka på alla alternativ. Jag borde bara sluta göra det. Men det går inte.

Nu har jag bara Storkklinikens gravtest kvar, så jag antar att jag måste köpa några till. För innan mensen kommit så kan jag inte släppa det här.

Så idag: Apoteket. Nezeril och Postafen till åksjuk och snuvig Loppa, Clearblue till mig. Packa.

Imorrn: tåget norrut. Lång resa. Kan bli lite tufft med Loppan, men jag är inte så orolig än. Det går ju alltid. Hoppas på att vi slipper snöstormarna i år. De senaste två vinterresorna uppåt har det tagit oss dubbelt så lång tid att komma fram pga klasstvåvarningar och snorhalka. Förut kunde man inte åka tåg ändå fram. Pappa fick hämta oss, och så fick vi åka bil de sista två timmarna, men nu har de dragit järnväg nästan ända fram. Det är bra, även om det innebär mer tid på tåget.

Det ska bli skönt att komma upp. Just nu är det inte bra för mig att vara ensam. Jag behöver nåt annat som tar mitt fokus. Bort från allt det här.

Så fort det ljusnar ska jag bege mig ut på långpromenad. Om jag inte kunde promenera skulle jag ha blivit helt knäpp för länge sen. Nu promenerar jag, och är bara halvknäpp ;o)