Morgon. Om några timmar kommer Ex-Fru och Loppan och hämtar mig och så skjutsar Ex-Fru oss till stationen. Jag hoppas att lillas förkylning åtminstone inte blivit värre. Hon är så pepp på att resa, och att skjuta upp avresan var inte ett option.
Jag har lite fjärilar i magen. Av flera orsaker. För att det ska bli så skönt att komma upp. Dricka kokkaffe, äta mammas julmat (hon fick göra en omgång till!). Vandra på mina memory lanes, se Loppan mysa med min mamma som hon älskar och får träffa alltför sällan pga det stora avståndet.
Men också. För att det finns en framtid att planera. För att det ändå var som jag tänkte när jag nästan önskade mig mens bara för att få veta vad jag har att förhålla mig till och slippa ovissheten.
Igår kändes det som en dum önskan, som att allt föll med det där blodet. Idag är jag fortfarande ledsen. Och orolig för pengar. Men jag har fortsatt skissa på olika plan-alternativ. För mig ger det hopp och mening- att planera. Om den ena planen faller så måste jag ha en annan. Annars tappar jag fotfästet. Nåt med det där kontrollbehovet säkert ;o)
Så jag har kollat på flygpriser och hotell. Nästa (förhoppningsvis) tillfälle, om två veckor, kommer otroligt nog att infalla när Loppan är hos Ex-Fru. Första gången. Då tänker jag mig att det kanske går att göra det på ett lite lugnare sätt. Med lite mindre stress, lite mindre planering. Om det bara är jag så kan jag ju lite mer bara åka. Kanske inte behöver skynda mig så mycket hem, kanske kan njuta lite längre av Köpenhamn. Få resan att inte så enbart handla om insprut av bebisfrön.
Och hotellpriskollen handlade om resan därefter. Efter någon/några månaders paus. För att se om jag kan ta med mig Loppan då. Och det blir ett i sammanhanget ganska litet ekonomiskt minus. Det kostar inte så mycket för henne. Om vi tar det en månad när äl infaller på en vardag så blir det billigare att åka med henne och övernatta på hotell än vad det blir om jag åker själv en lördag. För att flygpriserna är så mycket dyrare då, och med Storks helgtillägg. Och jag vill att hon ska få flyga, som hon så önskar. Och bo på hotell har hon aldrig gjort. Det skulle verkligen ge den resan ett dubbelt syfte. Jag ska maila Stork och fråga om man får ta med en 5-åring på en insemination. Hon kan ju sitta vid mitt huvud, och det är ju en lugn och fin stund. Jag tror att hon skulle tycka att det var spännande.
Och igår kollade jag runt på IVF-priser. Trots att jag sagt att min gräns går där, att jag aldrig skulle palla varken känslomässigt eller ekonomiskt. Så ville jag ändå kolla.
Jag tror inte att man kan sätta nån gräns. Ingen som håller iallafall. Man vet nog inte vart den går förrän man kommit fram till den. Då får man se om man orkar lyfta benen så pass att man kan kliva över den eller inte.
Och det här med pengar är ju en big issue. Jag känner att ju mer jag investerar i det här projektet, desto med tar jag ifrån Loppan. Desto mer måste hon försaka. Alla kronor som läggs på ett eventuellt syskon innebär kronor som jag kunde ha använt till att göra saker med henne. Det kanske inte blir nån utlandsresa i höst tex, den resa som kusinerna får åka på. Det där är så svårt. Hade det bara varit jag så hade jag kunnat lägga varenda krona på det här, utan dåligt samvete. Nu är jag ju så innerligt glad över att ha en liten Loppa att ta hänsyn till och få leva med. Men ibland blir det svårt att veta vad som ska prioriteras. Det är ett stort dåligt samvete- att jag är lite mer frånvarande mentalt och känslomässigt. Pga det här. Att jag inte har samma möjlighet att göra roliga saker med henne som kostar pengar.
Jag får nog köpa ett gäng trisslotter ;o)
Nå. Summa summarum. Det går väl att komma vidare från det här också. En till Köpenhamnsresa känns inte som en helt oangenäm tanke, om jag bara får ihop pengarna. Jag får väl bara stå för att det här året kanske blir ett knappt, ekonomiskt år för Loppan. Jag får bestämma mig för att det får vara så helt enkelt. Jag kan inte hålla på att vela inför varenda gång. Det får vara så, ett tag till. Jag får satsa på att ge extra kärlek istället. Men det är så dumt det här med att inte veta hur det kommer att sluta. För skulle det sluta med ett syskon- då skulle det nog vara värt det för Loppan också. Slutar det inte så så vet jag inte. Får väl tänka att då har hon iallafall en mamma som försökt göra sin dröm till verklighet. Det kanske ligger ett värde i det också.
Dusch. Final touch på packandet. Sen mot norr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar