Hemma...

igen.

Skönt. Det var på ett sätt fnt med miljöombytet, men det var också ganska jobbigt. Jag vet inte exakt varför, det får jag fundera på.

Men. Vi har åkt skridskor och spark. Det var massa snö. Loppans första skridskotur, och hon var en fena på det. Helt orädd, och fattade grejjen direkt. Tågresorna var låååånga. Men vi kom ju fram!

Jag har tänkt massor, massor på det faktum att mensen kom. På en kommande, eventuell Danmarksresa. Jag har inte kunnat låta bli. Jag har tänkt på att första gången, när det funkade, inseminerades jag 16 timmar efter omslag. Det var tydligen bra för mig. Den här gången, när det inte funkade, inseminerades jag 8 timmar efter omslag. Det var nog alldeles för tidigt. Nästa gång ska jag satsa på runt 16 timmar eller mer, inte mindre.

På måndag börjar vardagen. Jag ser inte fram emot. Jag har fått mina nya glasögon. De är töntiga. Inte cool-töntiga, bara töntiga. Jag älskar dem. Jag har nyss bakat bröd, Loppan leker med favvodockan och väntar på att jag ska göra henne sällskap. Senare måste vi åka och handla lördagsgodis och mjölk. Att mjölken håller på att ta slut får mig att panikera. Det går inte att vara utan kaffe med mjölk. Kanske, kanske har grannen lyckats göra nåt åt bilen. Jag vågar knappt gå över och fråga. Senare ska Loppan leka med kompis. Lite så. Ganska skönt. Eller jätteskönt.

Danmark, barndom- min egen och Loppans. Jobbet, vardagen, logistiken. Drömmarna. Avbrotten från vardagen. Kärleken frågetecken. Är vad som snurrar i mitt huvud, tillsammans med hundra saker till.

Och om jag vågar ska jag kolla hur det ser ut på kontot lite senare. Om det blir nåt växla-pengar på måndag.