Nu vet jag inte...

Vad jag ska ställa in mig på. Det harit så vitt det kan bli, där det andra strecket ska vara. Och tro mig- jag har tittat NOGA. Skulle där ha funnits minsta antydan till streck så skulle jag ha vetat. Så igår morse. Anade jag en yttepyttebörjan till streck. Sen har det framträtt lite mer. Inte är det starkt, men det är fanimej nåt där. Och samtidigt har molvärken återkommit med full styrka. Vad fan? Kan väl aldrig vara så? Var så innerligt säker på att d inte blev. Säkert fem dagar när det kändes absolut inget. Kan symptomen vara tydliga, sen försvinna och ta en paus och sen återkomma? Antagligen, eftersom allt verkar kunna hända när det gäller graviditeter. Om det skulle vara så att det har blivit nåt så blir jag lite orolig. Har kånkat runt på ganska tung femåring, stressat på jobbet. Var ju säker på att det inget var. Fast det hade jag nog inte kunnat undvika hursom. Min mamma och syster säger båda att när de var gravida, speciellt m andra barnet, så rullade ju livet på. Ändå. Med lyftande av det första barnet. Tunga lyft på jobbet. Och så här tidigt visste de ju inte ens att de var gravida. Min syrra hade en väldigt blöt kväll med mycket alkohol innan hon visste om att det fanns ett litet liv därinne. Försöker tänka så. Det är inte meningen att jag ska ligga i sängen och vänta. Livet måste funka också. Stressen däremot: den får jag jobba med. Om det nu är så att det är nåt där. Shit, alltså. Vad ställd jag blir! Nu sussar tre ungar och en syster i huset. Härligt! Gu vad det här är konstigt. Jag vet inte vad jag ska tänka.