Glad!

Imorse när jag testade igen, och det där strecket framträdde nästan direkt och blev så tydligt och starkt. Då hoppade jag runt här hemma och var så glad! Första gången jag vågar vara glad på det sättet.

Igår tänkte jag ringa Mama Mia, men sen fegade jag ur och tänkte att jag måste testa en dag till. Så att det inte har försvunnit. Nu vet jag ju att det eg inte är nån idé att testa mer- skulle nåt hända så skulle strecket vara där ändå. Men jag ville se att strecket gick från svagt till starkt, att horminnivåerna ökar som de ska. Och det gör de tydligen! Idag ska jag ringa.

Jag är jätteglad, och samtidigt avvaktande.. Inte så nojjig just nu, mest avvaktande. Lite misstänksam. Försöker hålla mig lite distanserad, inte hoppa rakt in i det här och börja tänka framåt. Fast alltså- det går inte helt. En del tankar kommer, det går inte att stoppa. Snart kommer jag nog vara uppslukad igen. Men jag försöker så gott det går, och så får det samtidigt vara OK att tänka på det som dyker upp.

På jobbet har de såklart frågat hur det gått, de vet ju att jag var iväg och att jag skulle testa igår. De blev jätteglada, och jag sa flera gånger att det är så JUST NU, men att det kan hända så mycket såhär i början. De tyckte att det är alltid mycket som kan hända som man inte vet nåt om, men att JUST NU sä är det ju såhär fantastiskt. Sant!

Jag hade förresten en fantastisk helg med syster och barn. Önskar så att de fanns lite närmare mig så att vi kunnat ses oftare. De fattas mig.

Loppan har en liten Pou på min telefon- som en tamagotchi- såna där som man hade på 90-talet. En liten filur som ska matas och lekas med. Jag har lovat att hålla liv i den till nästa vecka, så nu upptar den en del av min dag. Så nu ska jag se om det är dags att städa bort bajs, mata och tända lampan. Hon skulle bli fasligt ledsen om den var död. Och ikväll ska vi på öppet hus på Loppan tilltänkta skola. Hoppas på att bli övertygad om att det är rätt val för oss!

Jag är GLAD!