Jag sover vanligtvis i genomsnitt 6 timmar, med eller utan Loppa. Vaknar sällan senare än halv sex, sex. Ofta före fem. Imorse vaknade jag halv åtta, efter att ha somnat halv tio. Det händer aldrig. Jag var nog lika trött som jag känt mig den senaste tiden. Så otroligt skönt att vakna utvilad!
I morse: tom ring på CB, ett väldigt svagt streck när jag tog ut själva stickan. Men på Testlagrets test ett tydligt andrastreck, om än inte lika starkt som kontrolllinjen. Läste att på CB är känsligheten 40 mlU/mL, medan Testlagrets test kan visa två linjer vid så små koncentrationer som 3 mlU/mL. Linjerna ska dock inte bli lika starka förrän koncentrationen är 25 mlU/mL. Men Testlagrets är alltså mycket känsligare än CB, så säkert därför de visar så starka linjer trots att CBs är jättesvaga.
Men. Jag antar att det betyder att det närmar sig ändå. Sist så slapp jag den här väntan, på gott och ont. Mest ont tror jag iofs, eftersom det gick som det inte gick. Men då var den glada gubben bara där på en gång. Hade lite glömt hur jobbigt det är med den här väntan. Pirret i magen varenda gång man väntar på att resultatet ska komma fram.
Livet är spännande. Det ÄR spännande det här. Och samtidigt så jävla påfrestande. Jag skulle inte vilja INTE hålla på med det här. Det ger en kick. Det är så mycket starka känslor, hela tiden. Tristessen lyser med sin frånvaro. Samtidigt som jag bara önskar mig lugn, att det skulle vara över efter den här gången. Dubbelt.
Läste att Lh sällan kickar igång under natten. Att morgonurinet inte är det bästa när det gäller Lh. Det visste inte jag. Jag får ta med mig test till stan, och göra d på nåt café på tidig e.m. Det är nog egentligen bra om det inte sker idag. Blir lite krångligt att ta mig dit. Fast SAS har ett morgonflyg imorrn, strax efter sex. Så det skulle gå. Billigare dock om det blir på måndag.
Idag fika med Femmistjejen i stan. Sen är jag sugen på en lång promenad runt söder. Mitt ex bor där. Jag bodde i princip där också, under det där året när allt var skitsvårt. Jag har ingen koll på tiden. Var det två år sen? Måste vara tre nu? Sen försökte vi ju igen, i våras, så då var jag tillbaka där igen. Jag blir väldigt fäst vid platser, och kan bli väldigt skönt melankolisk när jag vandrar runt i tidigare liv och minns. Har tänkt att det kanske inte är så bra att hålla kvar vid gammalt, att det gör det svårt för mig att gå vidare. Det har jag nämligen svårt nog att göra ändå. Men idag vill jag, känner jag. Om jag inte får den där glada gubben förståss- då vill jag nog inte hänga kvar vid gammalt utan istället bege mig hemåt för att förbereda mig på att flyga mot det nya.
Vi får se vad det blir av den här dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar