Fredag!

Halleluja.

I magen: jo. Det känns ju. Nåt. Och om det är inget så känns det iallafall. Varmt. Spännt. En speciell känsla som jag känner igen men inte kan sätta ord på. Till mamma beskrev jag det som ett gammalt resårband som dras ut, och som då spricker lite. Det gör inte ont, men det är varmt och ansträngt, på nåt vis.

Fast jag egentligen inte vågar tro nåt... så tror jag nåt ändå.

Jag kommer att bli besviken om det inte är nåt, oavsett om jag låter mig hoppas eller inte. Så jag försöker låta mig hoppas, lite försiktigt.

Helgen. Jag har inte planerat nåt. Jag har inte orkat, inte haft närvaro nog att kunna styra upp nåt. Och kanske är det bästa att ha en riktig slapparhelg. Jag är ju dålig på såna, det blir liksom inte så mycket slappande ändå oftast, men jag ska försöka. På söndag träffas den Femmisgruppen som ses en gång i månaden. Om jag vågar så ska jag gå. Jag tycker att nya grupper är läskiga. Eller grupper överhuvudtaget. Vi får se hur det blir.

Idag ville jag verkligen inte laga nån mat. Jag har så sjukt låg motivation just nu på det området- jag som egentligen tycker att matlagning är jättekul. Så idag fick det blir en djupfryst fiskgratäng. Det går ju det med, ibland. Sen fick jag faktiskt till lite städning, och sen Johan Falk-maraton.

Nu. Sova.

Livet är verkligen ätasovajobba just nu.