Igårmorse testade jag, och det var negativt. Eller igårmorse- mer igårnatt. Klockan 03 vaknade jag och var kissnödig, och då blev jag ju tvungen att kolla. Inget plus, hur noga jag än tittade.
Då kunde jag ju inte somna om.
Jag låg kvar i sängen och hade världens ångest till kl 06, sen gav jag upp. Resten av dagen var sjukt tröttsam. Det var dag 13. Jag kollade i mina anteckningar från förra försöket, och då testade jag klart positivt på dag 13. Molvärk och bröstont började redan dag 9.
Ena sekunden tänkte jag att det var kört, och försökte hitta nåt sätt att gå vidare utifrån det. Nästa sekund räknade jag hundra miljoner gånger på när befruktningen kunde ha skett, om det kunde ha skett mycket senare den här gången, att ägget fäste mycket senare, det faktum att äl kom så många dagar tidigare än den brukar och vad det kunde säga om att ett plus eventuellt skulle kunna komma senare den här gången än förra. Jag försökte hitta hopp, och sånt som talade för att det inte var kört. Till slut önskade jag mig mens, bara för att slippa ovissheten och kunna ställa in mig på det ena eller det andra. Man blir ju knäpp av att inte ha nåt att förhålla sig till.
På eftermiddagen knatade jag till Ex-Fru och Loppan, med en övernattningsryggsäck och baconpajer. Vi skulle ha ett till sleep-over. Loppan var så sugen på det. Och vips- när jag satt där i soffan och kom åt brösten. Så var den där väldiga ömheten där! Sen har jag gått och klämt på dem oavbrutet, för att vara säker på att det inte försvunnit. Och det har det inte!
Nu borde jag inte tänka för mycket om det. Men om det varit inför-mens-ont så borde mensen ha kommit under natten. Jag har aldrig ont i brösten mer än precis innan. Och då är det inte heller sån här ömhet. Jag hade inget test med mig till Ex-Fru, och de var väl egentligen lika bra. Jag ska testa imorrn istället. Men nu hoppas jag ju igen. Och det är läkigt som fan. Fast spännande också!
Vi var iväg och storhandlade nu på em, och när jag kom hem så deppade jag ihop totalt. För att mina nya glasögon inte kommit så att jag behöver ta med mina tejpadedumma till Norrland. För att jag var så säker på att vi hade åksjuketabletter hemma och därför inga köpte idag, trots att jag var på Apoteket. För att jag kanske måste åka in till Scheele imorrn och ägna halva dagen åt det, när jag egentligen har en massa andra saker att göra. För att det kändes så ensamt att komma hem efter att ha hängt med Ex-Fru och Loppan. För att det kändes som att det aldrig kommer att bli bra, med nåt. För att jag borde ha bokat tid hos optiker och tandläkare men inte har gjort det.
Ja, allt möjligt. Skitsaker, som blev jättestora. Så kollade jag på Snabba Cash, och inte blev jag muntrare av det. Dessutom var det för halt och mörkt för en promenad.
Helt plötsligt bara, så var hela världen svart. Vi får hoppas på att det är hormoner i omlopp, för då kan jag gärna vara lite deppig :o) Annars är det bara tröttsamt.
Håll tummarna imorrnbitti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar