Känslan av mens på G finns i kroppen. Jag känner ofta av att det strax ska komma. Inte genom att det gör ont eller så- det är mest bara en känsla i kroppen som egentligen är helt osynlig, men som känns ändå. Och nu tänker jag igen- att det inte tog.
Egentligen så är det ingen idé att grubbla på det. Jag kommer inte att bli klokare, jag kommer inte att veta. Förrän mensen kommer, eller förrän det blir den egentliga testdagen. Lyckas ändå inte låta bli att grubbla och känna efter, nästan hela tiden. De här två veckorna är längre än två veckor egentligen kan vara.
Planen var att Loppan skulle åka till Ex-Fru efter lunch idag. För att slippa byta hem på själva julafton. För att hinna få landa lite. Nu blir det kanske så att hon stannar kvar hos mig tills imorrn ändå. Emellanåt är det väldigt bråkigt runt Ex-Frus son, som är i övre tonåren och som bor hos henne jämt. Detta är väldigt slitsamt för Ex-Fru, och det är ibland inte helt nyttigt för Loppan att vara där när han är där. Jag oroar mig nåt enormt över det här, både för Loppans skull och för Ex-Frus. Själv klarade jag inte av att leva i det, och det var en av anledningarna till att vi separerade. Just nu är det visst väldigt jobbigt, och han åker till sin pappa på julafton och en vecka framåt, så därför är det nog bättre att hon är hos mig tills han åkt.
Jag får en klump i magen när jag tänker på det där.
Jag lyckades hålla mig vaken över läggningen, som dessutom gick ganska fort efter all frisk luft och pulkåkning. Så jag orkade och hann kolla på lite film innan jag somnade. Skönt med den där egentiden, med vetskap om att den lilla ligger och snusar i rummet bredvid. Det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar