Aj!

Natten var ångest.

Jag har ju under den senaste veckan varit öm och molvärk-ig i magen på kvällarna. Igår kväll var det också så, plus lite illamående. Jag knölade ned mig bredvid Loppan i min säng vid tio. Halv ett vaknade jag, och hade riktigt ont i magen. Och mådde skitilla. Det dumma är att jag nu i efterhand inte kan komma ihåg exakt hur ont jag hade, om det var mest det onda eller mest illamåendet som väckte mig. Minns inte heller HUR det gjorde ont.

Jag blev iallafall jätterädd, och tänkte att nu får jag missfall. Jag tog en hink med mig och kröp ned i Loppans säng på hennes rum, eftersom jag inte ville väcka henne med min oro och mitt snurrande i sängen. Jag kräktes inte, men mådde verkligen jätteilla. Jag låg och googlade på allt möjligt kring ont i magen, graviditet, missfall, illamående. Och kom inte fram till mer än att det är så satans individuellt att det inte finns nåt normalt. Jag verkar dock inte vara ensam om att ha upplevt liknande grejer. I en del fall har det varit början på ett missfall, i andra har graviditeten fortlöpt helt normalt.

Så småningom måste jag ha somnat.

Jag tänker att så länge inget blod kommer. Och det har det inte gjort. Så är det bara att vänta. Och hoppas.

Men fy vad läskigt det är. Det här att inte veta. Att ha absolut noll kontroll. Hanterar inte sånt sådär jättebra, som det kontrollfreak jag är.

Som tur var så hade jag ju tagit en ledig dag idag. Väldigt lägligt. Loppan fick sovmorgon, och jag ska hämta henne tidigt. Jag tillbringar dagen i soffan så mycket det går, med en dvd-box. Jag har städat lite, och steker middagspannkakor. I morse kändes magen som vanligt- aningens molig, men inte ond. Nu när det gått några timmar så är den mer öm än imorse. Har läst om växtvärk i livmodern och hoppas på nåt sånt. Jag tänker att det inte är nån idé att ringa mvc. Min plan är att vänta och hoppas på att slippa se ett enda spår av blod. Jag blir lite struts, när det gäller sjukligheter. Jag ringer inte en läkare om jag inte är dödligt orolig. Nån gång ringde Ex-Fru, låtsades vara jag och bokade tid åt mig. När jag vägrade själv. Det jag inte vet... liksom. Och jag tänker att om det är nåt fel. Så finns inget att göra åt det ändå såhär tidigt. Då blir det som det blir. Och sålänge som inget blod... så väntar jag. Så kan det vara normalt. Och även med lite blod så kan det ju vara det, men då skulle jag ringa.

Men fan vad nojjig jag är. Och lite rädd. Känns ändå lite bättre nu, när jag ser att det är ungefär som vanligt idag. Och brösten värker fortfarande. Och hade inga gravtest men tog ett ägglossningstest- de visar ju också ofta positivt på graviditet eftersom hormonerna är så lika- och det visade direkt två streck. Fast vet ju att hormonivåerna inte sjunker direkt efter missfall, men ändå.

Nå. en macka och mer Skärgårdsdoktorn. Hämta Loppan. Åka och handla. Leka med Gnagis. Leka med Lallaloppsierna. Välling. Natta. Kvällsfika. Natta mig själv. Så har en till dag gått. Förhoppningsvis bra. Imorgon går jag in i v 7.