Kaffe och macka innan Loppan ska väckas om en halvtimme. Älskar tidiga mornar.
Det känns i kroppen. Att nåt händer därinne. Det gör mig både överlycklig och rädd. Rädd för att det som känns kanske inte är det som ska kännas. Att det känns för mycket för att det är nåt negativt som är på G. Men överlycklig när jag tänker på och läser om det där lilla fröet som kräver och håller på att ta sig sitt utrymme. Det otroliga i att ett litet hjärta slår med en kammare.
Min mage är svullen och jag ser ut som ett svältande barn. Det molvärker massor efter en hel dag, jag är konstant kissnödig. Jag har noll tolerans mot hunger. Hungerskänslorna kommer poff! Och är avgrundsdjupa.
Det är så konstigt alltihop! :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar