Idag känns det precis som det gjort tidigare. Lagom molvärk, fortsatt skitömma bröst. Jag har egentligen ingen aning om ifall detta tillstånd är ett positivt tillstånd, men jag blir lugn och glad utav det. Det säger mig att nåt händer i magen, nåt som tänjer och jobbar där. Och det är bra. Så idag känns det bra, hittills. Så svårt när man inte vet. Varje dag är ny, liksom. Man försöker sätta den ena foten framför den andra, men har ingen aning om man kommer halka eller kliva på en spik. Famla i blindo.
Note to self: det kan tydligen variera rätt mycket från dag till dag hur det känns. Man behöver inte panikera när nåt inte är exakt likadant som igår.
Ex-Fru sa för nån dag sedan att det här med att inte ha kontroll, och att inte oroa sig. Det är inte min bästa gren. Så det här blir som världens chockterapi för mig.
Idag vaknade Loppan vid halv sex. Jag var redan uppe, men såg fram emot den där kaffekoppen i ensamhet innan världen vaknade. Fast att ligga i sängen och ringa till hennes låtsastjejkompis med brunt hår på hennes låtsastelefon- det är mysigt det med! Blir dock en ganska lång väntan på mormor och morfar som kommer vid lunchtid.
Det blir så skönt att mamma och pappa kommer :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar