Orolig.

I morse verkade den här dagen så lovande. Nu blev inget som planerat. Det gör mig ledsen, men det spelar absolut ingen roll- om bara det går bra.

Jag har haft besök av Ex-Fru. Min fina vän som jag skulle på middag hos erbjöd sig att komma ut till mig istället och hålla mig sällskap. Så snällt. Men jag tackade nej. Just nu vill jag helst vara själv, men vädligt glad att hon frågade.

Jag har pratat med vårdguiden, som sa att det ju kan vara hur normalt som helst men att det i värsta fall kan vara början på ett missfall. Det kan man omöjligt veta nu, så jag skulle bara ta det väldigt lugnt idag, ligga i soffan och kolla på en bra film och försöka vara i det som är just nu. Och inte tänka domedagstankar. Eftersom det ju finns en stor chans att allt är som det ska.

För nån timme sen blev jag lugnare och slutade panikera. Inser att jag inget kan göra. Det är verkligen bara att vänta. Jag har fortfarande inte ont, och det är inga mängder blod. En liten droppe i trosorna en gång, annars mest lite ljust rosa på papperet. Påminner om hur det för mig kan bli ibland efter sex, så kanske bara är en känslig livmodertapp el känsliga slemhinnor. Åh vad jag hoppas att det är det!

Om jag fortfarande blöder imorgon funderar jag på att överdriva lite och åka in akut till KS. För att få se på ett utraljud. För att det känns helt omänskligt att gå omkring och inte veta om jag är gravid eller inte. Jag och Ex-Fru hängde mycket på gynakuten på KS, eftersom hon hade en jättebesvärlig graviditet med Loppan. Jag minns så många ggr när jag körde från mitt dåvarande jobb på Lidingö till KS med andan och gråten i halsen. Men det gick bra varje gång, och det blev en liten Loppa. Fast det är annorlunda att vara den förälder som inte äger kroppen med bebisfröet i. På ett sätt var det frustrerande och svårt att inte veta hur det kändes i Ex-Frus mage. Så svårt att bedöma om det var läge att åka in eller inte, om det var läge att oroa sig för bebisens vara eller icke-vara. Att stå lite vid sidan av. Fast jag tror fan att de är värre att ha kroppen som fröet finns i. Att tolka varenda känsla i kroppen. Att vara rädd för att gå på toa. Att vara ensam om det.

Jag har legat i soffan hela dagen. Jag vågar fanimej inte vara uppe och röra mig. Egentligen tror jag inte at det skulle spela nån roll, men jag vågar inte ändå. Om en stund kommer Ex-Fru med Hemköpsleverans. Äta bör man...

Håll tummarna!