Söndagkväll.

Min mage alltså. Den putar verkligen ut. Redan. Det kan inte vara vanligt, att den växer ut så fort. Jag har rätt små tuttar, och även om de gör ont som fan så har de inte växt sådär jättemycket. Men magen. Speciellt på kvällen. En bra bit längre ut än tuttarna. Vanligtvis har jag inte så mycket mage, det brukar vara rätt platt. Jag är jätteglad för att det syns, för det gör det mer verkligt. Samtidigt som jag inte vill att nån ska se det än. Fast det kanske bara är jag som ser det. Jag har ju som det fokuset ;o)

Det har varit en bra men intensiv helg. Jag är helt slut. Snabbvisit- mamma och pappa. Glad Loppa. Ledsen Loppa när de åkte. Och idag- ridlekis! Loppan började nyss, det här var andra gången. Första gången som jag var med. Jag är gammal hästtjej- uppvuxen i stallet och på travbanan. Så mitt hjärta blev varmt av att se min lilla med skottkärra och grep, i full fart med att lära sig att mocka. Och hon är så liten, Loppan. Mycket mindre än de andra tjejerna. Hennes fötter nådde knappt nedanför sadeln, så det var inte helt lätt för henne att kicka igång den sömniga ponnyn. Men det gick, och hon har både skrittat, voltat, travat och ryktat. Fem år bara. Modigaste. Jag har inte ridit på många år nu, men blev väldigt sugen.

Annars funderar jag fortsatt mycket på det här med relationer, nätverk och mig själv i kombination. För sent och för tröttigt för att utveckla- det går mest runt i cirklar. Landar väl i att det är något jag saknar som jag önskar att jag hade. Och att logistik har så mycket med saken att göra. Om jag till exempel bodde närmare stan. Vad annorlunda det skulle se ut då. Tror jag. Det skulle bli så mycket lättare att träffa vänner. Det skulle nog bli av oftare. Och tänk om jag kunde ha den lille, om den nu blir, på Egalia på Söder. Dagis med genuspedagogik. Vad underbart bra det varit. Att inte hela tiden behöva krocka med normer som man inte håller med om.

Jag funderade på om jag skulle se om det gick att få gå i nån mammagrupp med ensamstående mödrar. Eller om jag skulle satsa på regnbågsverksamheten, där det säkert är ganska många par. Landar mer och mer i att det viktigaste är att få lära känna homosexuella föräldrar- par såväl som ensamstående. Känner att den delen av mig behöver få mer plats.

Nå. Varför är jag vaken? Nu går vi och lägger oss, jag och min härligt molvärkande mage!

God natt!