Jag vågar inte hoppas. Men jag märker ju att jag någonstans tror att jag är gravid. Eller någonstans. i hela mig tror jag det. Kommer säkert att visa sig att så inte är fallet. Jag kommer säkert att bli sjukt ledsen när jag måste inse det. Men jag kan verkligen inte låta bli.

Om det inte är på riktigt så måste jag ha lurat min kropp bigtime. Fått den att få brösten att svälla och vara galet onda. Magen att värka. För så är det verkligen och det känns så väldigt verkligt.

Så även om jag inte vågar tro på´t så går jag runt och tror på´t. Och skulle bli helt överjävligt ledsen om det skulle visa sig att jag har fel. Men jag kan nog inte skydda mig mot det. Då blir det så isåfall.

Har testat två gånger till, senast dag 12. Inget plus. Dag 13 idag. Önskar mig så innerligt två streck när jag kliver upp om några timmar. Tanken på att börja om igen känns tuff. Det skulle säkert gå, men just nu känns det nästintill oöverstigligt.